När solen tittar fram är man sugen på att sitta utmed husväggen och lapa in all sol man kan få.
Värmen mot kinden är ju fantastisk så här års.
I söndags ringde min lilla mamma och berättade att hon kom förbi på en snabb kopp kaffe, alltid lika trevligt med spontanbesök, utom att frysen gapar ganska tom på kaffebröd...
Jag lyfte ut ett litet bord från lusthuset, plockade en bukett Snöklockor och sedan var det klart.
Den gamla kyrkbänken står ute året om, och ska sanningen fram njuter jag av den som allra mest nu på vårkanten, där den står lutad mot husväggen och bara inbjuder till solfångeri.
Tusen tack för alla hälsningar till vår lille Kofi.
Han har repat sig bra, vilket vi är så tacksamma för!
Kram Maria
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar