Att packa väskan...

Det vankas Marathonhelg i Paris.

Jag packar väskan och går och funderar på vad jag brukar ha med mig så att jag inte missar något.

Livsviktigt lipgloss

Bästa musiken, denna gång blir det schlager och Linda Bengtzing är favoriten "Jag ljuger så bra..."

Resorb Sport, både innan och efter

Bästa deodoranten

Voltaren Gel, postmarathon, härligt avslappnande för stumma lårmuskler.

Blir lite stolt över mig själv när jag tänker "Vad jag brukar ha med mig" Det innebär att jag gjort detta förr och tänka sig att "lilla jag" har skaffat mig rutin på att packa en marathonväska...

Min femte väska packas, med fjärilar, myror och en liten Lucifer.

Fjärilar i magen, myror i benen och Den lille Lucifer ska upp på axeln och hjälpa mig att kriga.

För kriga behöver jag...

I ärlighetens namn känner jag mig inte riktigt redo, men med facit i hand har jag haft samma tvivlande känsla varje gång...

Löppassen känns tunga, alla möjliga krämpor analyseras och tvivlet känns som min sanna kompanjon.

Ja, ni hör ju...

Men som sagt, jag åker till Paris, med känslorna "all over the place", precis som brukligt, precis som det brukar vara...

Det blir bra det här...

Kram Maria