Min lilla gosiga dunboll, med rosa bandage!
Alltid lika glad, mysig och trofast.
Med ditt lojala hundhjärta och hjärtliga sinne är du den finaste hund jag mött.
I natt var jag beredd på att ta adjö av dig, tacka dig för alla fina stunder och allt jag fått uppleva med dig. Att tvingas ta ett beslut över livet själv, det är något av det svåraste som finns.
Men jag behövde inte ta det beslutet och ingen annan heller, för du är stark och ger inte upp.
I dag är du på benen igen och ingen är gladare än vi, som får lov att vara dig nära lite till.
Så vad hände?
Bortbjudna på lördagsfirande och självklart ska du, min fyrfota vän få följa med.
Ett oövervakat ögonblick och du lyckas nosa upp en chokladkartong av allra bästa sort.
Mellan 10-20 praliner slukar du i ett nafs, marsipan, likör och nötter, allt slinker ner.
Choklad är mycket giftigt för hundar och endast några enstaka bitar kan vara livshotande och du smaskar gladeligen i dig en dödlig dos, då hjärtat kan sluta slå av ämnena i choklad.
Med ilfart till djursjukhus som har jour på lördagskvällen, kommer du in och får äta en stor portion mat och en spruta som framkallar kräkning.
All choklad lämnar kroppen, men också så sakteliga ditt vackra hundliv. Du blir svagare och svagare och har inte längre några krafter krav. Utslagen ligger du på golvet och veterinären beslutar att sätta in dropp och ta alla prover som behövs.
Detta kommer inte gå vägen, tänker jag! Det är inte så här det ska få sluta...
Men droppet hjälper dig och din gamla kropp fylls åter igen med livsgnista.
Jag har full respekt för din höga ålder, att fylla fjorton och speciellt som stor hund är gammalt.
Men du är med oss och det är det viktigaste!
I dag är jag tacksam över att inte behöva ta det svåra beslutet och tacksam över det fina livet vi har tvåbenta som fyrbenta vänner.
Ett stort tack till Djursjukhuset i Hässleholm, som är helt fantastiska!
Utan er hade jag inte haft min vän i livet idag, så tack!
Kram Maria och Kofi
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar