Jag laddar om...

Mitt 2016 var ett fantastiskt löparår.

Jag fick uppleva två Marathon, två stora tävlingar, samma längd på banan, men med helt skilda innehåll.

Ett Stockholm i ösregn och sjöar i skorna, mot ett Berlin som bjöd på en härlig höstsol och med hög klar luft. 

Två tuffa lopp, som egentligen bara är ett kvitto på den träning man har lagt ner, att det liksom är resan dit, som är det egentliga loppet...

Nu tränar jag för min femte mara. Om två månader är det dags igen.

Känns sådär om jag ska vara ärlig. Funderar på att göra Paris Marathon till den långsammaste mara jag gjort. Får man ens lov att tänka så? Men mörkret och kylan har satt sina spår. 

Lopp på sommaren eller hösten är faktiskt lite lättare att träna till, har jag kommit på.

 Egentligen är jag supernöjd bara jag kommer till startlinjen. Att stå där redo igen och känna den förväntansfulla stämningen. Blickar i samförstånd löpare emellan. På något sätt lidelsefullt och med viss ängslan. När man står där redo och ser alla 10000-tals löpare, som har tränat, tränat och åter tränat. Den känslan är magisk. 

Klarar jag Paris marathon har jag fixat tre marathon på 10 månader, bara den tanken är hisnande.

Så jag tränar, laddar om och jag ger mig inte i första taget, till Paris ska jag...

Stor kram Maria