Min guide till Berlin Marathon

Sista helgen i september bar det iväg mot en fantastisk resa.

Till en stad jag aldrig tidigare fått tillfälle att uppleva.

Nu var det dags!

En storslagen weekend i den pulserande huvudstaden och jag skulle springa ett av mina drömmars lopp, Berlin Marathon.

Förberedelserna har varit långa, anmälan sker ett år i förväg och till Berlin marathon anmäler man sig i sedvanlig ordning, skillnaden är sedan att deltagarna lottas ut. Så att alla ska ha lika stor chans att komma med (förutom eliten då...)

Väskorna är packade!

Jag reser alltid med min "löparutrustning" i handbagaget. Så att man inte riskerar att väskan hamnar på villovägar.  Sköna skor är ett måste...

Flyget gick från Kastrup, Köpenhamn.

En av mina kortaste flygturer någonsin. Endast 45 minuter bort väntar äventyret...

Vi bodde på Hotel Alexander Plaza, som ligger centralt alldeles i närheten av Alexanderplatz och det för Berlin så kända, TV-tornet.

Hotellet har gångavstånd till starten och till Berlins alla centrala delar. Det tar ca 20-30 minuter att gå till starten, helt ok!

På fredagseftermiddagen hämtade jag min nummerlapp vid den stora löparfesten på den gamla flygplatsen, Tempelhof.

En flygplats som användes när Tyskland var delat i öst och väst. Det var intressant att se, då arkitekturen var klassisk öststatlig, Vilken löparmässa, helt fantstisk! Tyvärr har jag inte så mycket bilder, jag går liksom in i någon form av bubbla inför att jag laddar för att springa. Något tankspridd och disträ, att ta bilder blir liksom inte riktigt prio ett...

Alla löpare fick detta blå band om sin handled. Ett band som visade vilka som hade tillträde in till startområdet. Det var 40 000 löpare anmälda och överallt såg man människor med blå band. Som ett tyst samförstånd oss emellan, man vet liksom vad som väntar...

På fredagskvällen åt vi en fantastisk middag på Solar bar. En restaurang och bar högt, högt upp.

Kul att få se staden lite från ovan.

Lördag

Frukosten på Alexander Plaza var magiskt bra, allt man kan önska och lite till, fanns med

Dags för sightseeing av Berlin.

Vi hade fått tipset att köpa biljetter till dessa klassiska Jump on/Jump off bussar.

När man vill se och uppleva mesta möjliga och dessutom spara benen, helt perfekt.

Jag har totalt ändrat uppfattning om dessa bussar, helt perfekta när man reser med barn. Vi reste runt och lyssnade på guidning, hoppade av för att besöka en gigantisk Legobutik, för att sedan hoppa på igen. ALLA nöjda!

Som marathonlöpare är det dessutom ett ypperligt tillfälle att få se delar av bansträckningen.

På vissa plaster stod rester av muren kvar, som ett museiföremål och kulturminnesförklaring.

Det kändes fruktansvärt overkligt att en mur har kunnat delat en hel stad i två bitar, att människor inte fick röra sig fritt i sin egen stad.

Vi åt lunch på bästa pastastället Bocca di Bacco. Himmelskt gott!

Pasta till middag och Crème Brulée till efterrätt. Kolhydratladdning på bästa sätt.

Hela stället kryllade av marathonlöpare. Pasta, alkolholfri öl och desserter...

Redan på lördagseftermiddagen stängdes staden ner. Berlin bjöd in sina skolklasser till att tävla i stafettmarathon. 10 sträckor a´4,2 km. Riktigt roligt initiativ.

Dessutom avgjordes även marathon i inlines. En sport som är mycket stor i Tyskland.

Det är lite speciellt när man stänger ner trafiken i en hel storstad. Man känner sig hedrad på något sätt. De enda som inte är lika glada är taxichaufförerna...

Klassiska gator

Söndag den 30 september 2015, Berlin Marathon

Nummerlapp på plats

På skon sitter ett chip fast. Det är detta chip som tar tiden på mig.

Vid 5, 10, 15, 21, 25, 30, 35 och vid 42 km springer man på mattor och där registreras chipet min tid.

På så sätt får man exakta tider och vänner och bekanta kan följa en längs banan, dock med en viss fördröjning.

På väg till start i den kalla septembermorgonen.

Världens bästa hejarklack!

Min familj och mina föräldrar, tack för ert fina stöd och engagemang!

Både start och mål är vi Brandenburger Tor.

Jag tar en startbild och visualiserar att hit ska jag igen...

Fjärilarna i magen fladdrar och jag ska erkänna att känslorna är väldigt blandade.

Glädje, förväntan men också lite ångest..

Jag ska ge mig ut på mitt fjärde marathon, jag vet vad som väntar, men ändå inte.

När man lämnar sin överdragskläder, får man gula plastsäckar att trä över huvudet.

Det hjälper en att hålla värmen.

Väntans tider.

40 000 löpare och jag är en av dem, så häftig känsla!

Musiken och vätskebältet är laddat!

Det serveras vatten och energidrycker längs banan, men jag gillar att dricka när det passar mig, så vätskebälte passar mig perfekt.

Starten har gått!

Banan räknas som världens snabbaste, då det är här världsrekorden har satts.

Jag håller med om att banan var platt, men lätt, nej! Ett marathon är inte lätt...

Min mantra för dagen var "Vem f-n har sagt att det är lätt att springa marathon, kom igen nu Maria, du kan!" Det hjälpte något...

Jag höll mina uttänkta tider fram till 25 km, och det är jag enormt stolt över. Vid 35 km var kroppen och huvudet slut och jag sprang på ren vilja.

Vid 40 km ringer jag min man och klagar, att det går inte längre, jag är på väg att hoppa av.

Men pannbenet vann över benen...

Berlin är en häftig stad att springa genom, överallt står det folk och hejar. Det är verkligen en stadsfest utan dess like. Barnen har tagit ut sina trumset, vuxna tar sina kobjällror och stämningen är snudd på karneval.

Arrangörerna uppskattade att det var en miljon åskådare längs banan, som hejade fram alla 40 000 löpare. Snacka om positiv förstärkning!

Som löpare känner man sig verkligen hedrad.

När jag fick se bilderna från fotograferna som stod längs banan är jag mycket förvånad. Jag är ju faktiskt glad och ser mycket pigg ut. Kul att se, då det kändes tungt!

Denna bild tar jag i farten på väg till mål, äntligen framme!

I målgång...

Så stolt och glad över att äntligen ha fixat mitt lopp.

Jag höll inte min tilltänkta sluttid, men satt ändå personbästa med 6 minuter, så jag är så glad!

Trött och lycklig!

Efter målgång blir nästa mission att få tag på en taxi. 

Äta, dricka och vila, innan det blir dags för att fira medaljen.

Är det någon gång man kan gå ut med en medalj runt halsen, så är det denna kvällen.

Det var lite roligt att se skillnaden mot i Sverige, här var restaurangerna fulla med medaljklädda marathonlöpare. Så kul! 

 

Vi firade "äventyret" på Hotel Adlon Kempinski, och deras restaurang Quarré.

Med utsikt över Brandenburger Tor och målgången några timmar tidigare.

Så tjusigt hotell, måste vara ett av Berlins finaste.

Brandenburger Tor by night

På måndagsmorgonen hedrades alla marathonlöpare med en egen bilaga, där allas namn och tider fanns publicerade. Så roligt!

På måndagen bar det iväg hemåt igen. Trött och på stela ben, men lycklig!

Tack Berlin för en magisk weekend!

Denna blid får avsluta mitt marathoninlägg, så mycket glädje och lycka.

Att springa över de blå mattorna i mål, med ett leende på läpparna, det är därför jag gör detta. Inte för någon annans skull, inte för att briljera, utan för att jag KAN och det skänker mig lycka i en helt annan dimension.

Tack för att ni delade detta ögonblick med mig!

Kram Maria

Ps Är du sugen på att vara med nästa år?

Anmälan öppnar måndagen den 19 oktober, bara klicka här och du kan vara närmare än du tror till ditt livs äventyr!

Lycka till!