När drömmar slår in...

För snart tolv år sedan vandrade jag denna gata fram med barnvagn och vovve.

En gata som innehöll min största dröm.

Ett litet bortglömt hus, på en övervuxen tomt.

Ett hus som hade allt det där jag drömde om...

Jag tyckte det påminde lite om Madickens Junibacken och såg framför mig hur små töser sprang barfota ut på kökstrappan i sina vita sommarklänningar.

Ett hus som mestadel stod tomt och öde och som längtade efter att få leva upp igen.

Jag drömde om att få öppna grindarna och stiga in på stengången. Kanske man skulle våga knacka på, eller lägga ett litet brev i brevlådan om att jag önskade få ta hand om denna lilla pärla.

Jag gjorde inget av det, huset var en dröm på många olika sätt och drömmen las i arkivet.

Med drömmar ska få leva och inte ligga i malpåse. 

En dag ändrades allt! 

En annons på Hemmet och jag var fast.

Huset med stort H, skulle bli vårt!

Mycket jobb, mycket kärlek, mycket fixande, mycket av allt för att förverkliga mitt "luftslott"

Nu står trädgården i full blom, den vackraste av tider!

Att få gå längs knastriga singelgångar

Där ormbunkarna stiger mot himlen i expressfart och plommonblomman friar till humlorna.

Med den lilla söta punschverandan.

Och fortfarande när jag kommer gående längs gatan och kikar in över staketet, blir jag så stolt och glad. Tänk att jag bor här nu, här där jag stod och drömde...

Några barfotaflickor i vita klänningar syns inte längre till...

 men väl två gossar studsande på en gigantisk studsmatta...

Trevlig fredag!

Kram Maria