Att inspireras

Tusen tack för alla era lyckönskningar i förra inlägget, ni är för gulliga och det betyder verkligen mycket för mig, så tusen tack!

Mina tävlingsnerver börjar verkligen göra sig påminda.

Känner mig smått orolig i både kropp och själ.

Bästa bot på detta var att bjuda hit elitidrottskvinnan och drottning av långdistans, Petra Skiöld.

Petra och jag har känt varandra under lång tid, så länge att man behöver räkna tillbaka till 90-talets aerobic era, då vi studsade runt på passen i färgglada tights till bästa musiken.

Är det någon som ska kunna svara på mina frågor kring löpning och tävlingsnerver så är det hon.

Petra är en mycket framgångsrik långdistanslöpare och senaste meriten var att komma trea på SM i 100 km. Jag menar 100 km, en helt ofattbar prestation och jag finner knappt ord för att beskriva mina känslor inför detta möte.

Jag menar om man vill bjuda en elitidrottare på fika, vad bjuder man då på???

Funkar kanelbullar och kaffe? Nja, kanske inte...??

Så, min bjudning är nog den torftigaste någonsin, förlåt Petra!

Vatten och frukt...

Vi pratade om förväntningar, träningstips och om löparlivet efter Tjejmilen.

Jag ser upp till Petra för att hon sporrar mig med sina prestationer och inte för att jag någonsin har kapaciteten att komma upp i hennes kaliber, men det känns bra att ha någon att fråga och bolla idéer med.

Kika gärna in på Petras träningsblogg, du hittar den här.

Hon håller bl.a i föreläsningar och löpargrupper för de som vill komma igång/utveckla sin löpträning.

Önskar er en finfin torsdag!

Kram Maria