29 februari 2016

Trädgårdslängtan


Vårsolen kikar fram och hela jag längtar ut till mitt extra stora vardagsrum.
Den där längtan efter ljuset, värmande strålar på kinden och att husets rum växer med allt som hör utelivet till.

Idag blev det en liten inspektionsrunda i trädgården och visst kliar det i fingrarna att rensa upp gamla löv och andra spår från Kung Bores framfart. Men ännu kan han återkomma för en visit och löven skyddar lite för den starka vårsolen, så de får ligga kvar ett tag till.


Jag går istället igenom gamla bilder från vår gård.
Lite svårt att tänka sig att om bara några månader är vi där igen, med prunkande ormbunkar och blommande syrener.


Älskar det gröna...


Trädgårdsdekorationer.
Fågelbadet och vattenkannan kommer från Rörbäckens trädgård, som min trevliga granne Robin driver. 





Ja, nu längtar jag bara ännu mer...
Men tills dess är det ännu god tid att planera, fundera och faktiskt njuta av att ha allt det fina framför sig...

Kram Maria

13 februari 2016

Nya godingar


Det var sannerligen dags för en ny löparinvestering.
Skorna med stort S.
Jag fullkomligt älskar mina Asics Kayano.
Det finns inga skor som sitter så bra på min fot och som funkar mil efter mil.



I år blev det en rödrosa variant. Modellen fanns även i svart, men jag tyckte det var dags för lite färg igen. Och vem blir inte extra glad över att få snöra på sig dessa med den glada rosa färgen på snörena?

Årets modell heter Kayano 22 och ett tips från mig när ni köper löparskor är att köpa lite för stort, åtminstone om man planerar att springa lite längre rundor, då foten gärna sväller lite.

Jag har 36 i vanliga skor och i Asics löparskor har jag 37,5. 
Jag fick en klassisk blå nagel på min allra första mara, men då sprang jag med ett par andra skor och som inte alls var lika rymliga. 
(Tånaglarna kan ju vara i farozonen om man springer långt)

Men sedan jag bytte skor har jag klarat mig, utan dessa problem, toppen!



Nu håller jag tummarna för att mina nya följeslagare ska vara lika bra, jag håller tummarna för att jag hinna springa in dem ordentligt, för då får de följa med till vårens gator i Paris om sex veckor.

Önskar er en fin lördag, här vräker snön ner, så det blir en liten tur till gymmet och löpbandet.
För nu måste jag verkligen få inviga mina nya dojjor!

Stor kram Maria


9 februari 2016

Semlans dag!



Är det fettisdagen så är det!

Semlor är något av det godaste jag vet i bakelseväg, ja de och Budapestbakelserna!
Grädde ska det va...

Att baka egna har det inte varit tid till idag, tur att vi ha konditori bara några kvarter bort.
Men lite extra florsocker fick de, för det tycker jag de ska ha.



Grattis på din dag, du lilla runda, goa semla!

Kram Maria

8 februari 2016

Att längta lite extra...


Ikea har släppt sin sommarkollektion 2016. Lite tidigt kan det kännas. men det är kanske nu vi behöver dessa bilder och inspiration som allra mest?

Jag är ju väldans svag för allt blåvitt, så för mig blir det tummen upp för Ikeas sommar i år.
Dessa pinaler ska jag kika in lite extra vid nästa besök...


 På sommaren älskar jag kuddar som kan flytta runt, utomhus på dagen och inne på kvällen.
För att inte tala om praktiska brickor?
Denna runda med saftglas på under äppelträdet, ja tack!



En blå matta till mitt sommarkök..



Jag tycker de har lyckats så fint med sina mönster i årets kollektion.

Så tummen upp från mig alltså!

Hela sommarkollektionen kan ni se här.


Kram Maria

1 februari 2016

Jag laddar om...



Mitt 2016 var ett fantastiskt löparår.

Jag fick uppleva två Marathon, två stora tävlingar, samma längd på banan, men med helt skilda innehåll.



Ett Stockholm i ösregn och sjöar i skorna, mot ett Berlin som bjöd på en härlig höstsol och med hög klar luft. 

Två tuffa lopp, som egentligen bara är ett kvitto på den träning man har lagt ner, att det liksom är resan dit, som är det egentliga loppet...





Nu tränar jag för min femte mara. Om två månader är det dags igen.

Känns sådär om jag ska vara ärlig. Funderar på att göra Paris Marathon till den långsammaste mara jag gjort. Får man ens lov att tänka så? Men mörkret och kylan har satt sina spår. 
Lopp på sommaren eller hösten är faktiskt lite lättare att träna till, har jag kommit på.

 Egentligen är jag supernöjd bara jag kommer till startlinjen. Att stå där redo igen och känna den förväntansfulla stämningen. Blickar i samförstånd löpare emellan. På något sätt lidelsefullt och med viss ängslan. När man står där redo och ser alla 10000-tals löpare, som har tränat, tränat och åter tränat. Den känslan är magisk. 

Klarar jag Paris marathon har jag fixat tre marathon på 10 månader, bara den tanken är hisnande.
Så jag tränar, laddar om och jag ger mig inte i första taget, till Paris ska jag...


Stor kram Maria